Forskning visar att skogliga restprodukter som annars relativt snabbt skulle avge sin koldioxid när de bryts ner istället bör användas som biobränslen som kan knuffa undan fossil klimatpåverkande energi i samhället. Det råder stor samstämmighet inom relevant akademi kring att bioenergi ur restprodukter från hållbart skogsbruk är klimatneutralt i kort tidsperspektiv, samt att biologisk mångfald inte hotas givet att skogsbruket bedrivs inom ekologiskt och socialt satta gränser.
Denna slutsats dras bland annat i EU-kommissionens egen rapport (JRC) som helt nyss lades fram, och i det i media så omtalade brevet från 500 forskare lyfts också fram att bioenergi som sedan länge utvunnits ur restprodukter från skogsindustrin inte ökar trycket på skogen. (Se även vår egen rapport om bioenergi, där vi redovisar ett stort antal vetenskapliga studier.)
Av den anledningen är jag något förvånad att debatten kring skogsbruk och skogsanvändning har kommit att bli så fokuserad på just biobränsle inom energibranschen,. Här vill jag först korrigera en vanlig missuppfattning i rapporteringen: idén att skog skulle fällas enkom för att bli biobränsle i Sverige. Så är inte fallet. Skog avverkas för att bli möbler, hus, pappersprodukter och annat. Det som används som biobränsle för el- och värmeproduktion är rester från skogsbruket (t.ex. grenar, toppar och gallringsrester) och sågverksindustrin (t.ex. sågspån) samt trä som skadats av brand, svamp eller angripits av granbarkborre.
Det är resurseffektivt att använda bioenergi i form av restprodukter från olika industrier i svenska kraftvärmeverk med mycket hög verkningsgrad. Där kan vi ta tillvara närmare 100% av energiinnehållet i dessa rester och göra el och värme av dem, istället för att de ligger kvar i markerna och släpper ifrån sig sitt kolinnehåll i form av CO2 ändå när de förmultnar. Samtidigt ersätter bioenergin de bränslen som sedan läge skapat enkelriktade flöden av kol från jordskorpan till atmosfären, de fossila bränslena. Just nu implementeras dessutom förnybarhetsdirektivet, kallat REDII, i svensk rätt. Lagstiftningen syftar till att säkerställa att bioenergi endast godkänns om den kommer från ett hållbart skogsbruk.
I den mediala rapporteringen och till viss del även inom den politiska retoriken så tycks dessa förutsättningar ha fallit bort och istället diskuterar man på felaktiga grunder och drar all bioenergi över en och samma kam. Farhågor över att hela träd ska börja avverkas i kraftigt ökad omfattning för att bli vedpellets leder till den förenklade slutsatsen att all bioenergi, oavsett vilken sort och hur den framställs, är ett problem. Men varken JRC eller Svenska Naturskyddsföreningens nyliga rapport förordar ett drastiskt stopp för bioenergin, tvärtom konstateras att ett hållbart och ansvarsfullt skogsbruk med uttag av både träråvara och restprodukter är bra. Däremot är det tydligt att man vill se ett varsamt skogsbruk som säkrar den biologiska mångfalden, större skyddade skogsområden samt – vilket vi alltså redan har i Sverige – biobränslen ur restprodukter vars kol skulle ha omsatts naturligt ganska snabbt ändå.
Men inget av detta ligger egentligen i konflikt med fjärrvärmen. Vi (och andra fjärrvärmebolag) i Sverige behöver inte ta ut mer biobränsle än idag, och ett hållbart skogsbruk genererar restprodukterna vi använder.
Konflikten ligger som jag uppfattar det snarast i frågan om hur miljöhänsyn bör tas vid skogsbruk, hur avsättningar av bevarandeskäl ska göras för att få funktionell ekologisk nytta, synen på om skogslagstiftning och certifieringssystem efterlevs fullt ut, samt i förlängningen risker med att fler samhällssektorer såsom drivmedelssektorn, flygindustrin, plastindustrin osv efterfrågar skogliga produkter dvs att ett ökat exploateringstryck leder till ekologiska förluster.
Det är i sig en viktig diskussion som vi följer noga. Ett hållbart skogsbruk ger oss en förnybar resurs för kommande generationer, och utgör plattformen i en bioekonomi där Sverige har stora möjligheter. Det ska vi självklart vårda. JRC lyfter bland annat vikten av att regelverket för markanvändning, där skogsbruket ingår, måste vara robust och säkerställa att kolförråden i skogarna inte minskar. Detta är en viktig fråga eftersom det är denna kolbalans som gör bioenergin klimatneutral. De svenska skogarna binder exempelvis sedan många år miljontals ton koldioxid varje år, eftersom avverkningen är mindre än tillväxten.
Det är alltså viktigt att sätta bioenergin för fjärrvärme i rätt sammanhang. Fjärrvärmen behöver inte mer biobränslen. Bioenergin inom fjärrvärmen har redan gjort ett jobb – de fossila bränslena har fasats ut med biologiska bränslen som annars skulle ha avgett sin koldioxid inom några decennier. Och nästa steg är att skapa negativa utsläpp, så kallade kolsänkor, med samma biobränsle, utan att öka användningen av biobränslen.
