Efter några år som gruppchef saknade Oskar Jönsson att få jobba nära anläggningarna och att få driva utvecklingen på egen hand i stället för att jobba i en stödfunktion som gruppledare. Dessutom menar han att han har ett större strategiskt ansvar (och minst lika mycket ledarskap) i sin nya roll som så kallad asset manager.
Med många års erfarenhet av tekniskt underhåll i bagaget, senast som ansvarig för en grupp underhållsspecialister på lastbilstillverkaren Scania, började Oskar på Stockholm Exergi som processledare för drift- och underhållsutveckling. När hans dåvarande chef var föräldraledig blev han tillförordnad chef för gruppen.
– Sen när hon kom tillbaka blev jag i stället chef för ett annat team, kallat Teknik. Det är där vi samlar expertiskunskap inom olika tekniska områden för att ta fram och standardisera kloka teknikval och arbetssätt. Det var spännande och ett bra sätt att lära känna företaget, eftersom vi har mycket kontakter med kollegor på olika nivåer i stora delar av verksamheten. Och jag kan mycket väl tänka mig att jobba med personalansvar igen i framtiden.
Men efter drygt tre år i den rollen hade det börjat klia rejält i Oskars fingrar. Det var roligt att ha ett finger med i spelet gällande viktiga teknikval, men lite ironiskt nog hamnade han själv ganska långt från teknikfrågorna och han insåg att han ville få driva utvecklingen själv, inte bara ploga vägen för andra. När vi träffas har han hunnit med drygt två veckor i sin nya roll, som så kallad asset manager.
– Som asset manager är det mitt jobb att ta fram en långsiktig plan för hur vi ska utveckla de anläggningar som jag ansvarar för och säkerställa att projektportföljen styrs utifrån våra affärsmål och anläggningsstrategier. Vi håller just på att göra om uppdelningen, så jag vet inte vilka anläggningar jag kommer hålla i när vi är klara. Men som det ser ut just nu ansvarar jag för våra stora kraftvärmeverk där vi gör el och värme av förnybara, fasta biobränslen, alltså rester från skogsindustrin.
När Oskar säger långsiktig planering så menar han verkligen långsiktig. Planerna är visserligen bara riktigt detaljerade på några års sikt, men de sträcker sig hela tre decennier in i framtiden. De ska visa hur vi ska livstidsförlänga, förändra, utöka eller kanske lägga ner en anläggning. För att komma fram till sådana slutsatser krävs svar på många olika frågor.
– Jag sitter inte på alla svar själv, utan mycket av mitt jobb går ut på att samla in dem från andra. Kollegorna som jobbar med systemutveckling gör scenarier för hur vi ska utveckla vårt energisystem på övergripande nivå, drift och underhåll har koll på hur specifika anläggningar mår idag och vilka underhållsbehov de har, energihandlarna gör prognoser över hur olika bränslepriser kommer utvecklas över tid och så vidare.
Det handlar om stora investeringsbeslut. Den nyaste anläggningen i Oskars portfölj, kraftvärmeverket KVV8 vid Värtaverket i centrala Stockholm, kostade fem miljarder kronor att bygga. Värdet för alla våra anläggningar i balansräkningen är ungefär 28 miljarder kronor och varje år reinvesterar vi över en miljard kronor, utöver helt nya investeringar, löpande underhåll och andra kostnader.
– Det handlar om att förstå affären bakom en anläggning, vilka värden den ger och hur vi kan få ut så mycket som möjligt av varje krona vi väljer att investera. Kan vi exempelvis använda billigare bränsle i KVV8, eller leder det till ökade underhållskostnader eftersom slitaget ökar? Eller hur länge kan vi livstidsförlänga pannorna i Hässelbyverket som är över 60 år gamla innan det är klokare att lägga ner eller ersätta dem helt?
Under sina två första veckor i rollen har Oskar både träffat många kollegor som han inte redan kände och varit ute på plats i flera anläggningar. Han har även fått upp pulsen lite, trots att hans huvudfokus handlar om det långsiktiga perspektivet:
– Vi har pågående revision på en av mina anläggningar där vi har upptäckt ett oväntat problem på en turbin. Eftersom höstkylan är på ingång så är det bråttom att ta ställning till vad som måste göras akut nu direkt och vad vi kan vänta med tills nästa år, när värmesäsongen är över. Det kan få långsiktiga konsekvenser, så jag behövde snabbt få tag i en massa folk en fredag eftermiddag för att fatta beslut.
Just den här typen av avvägningar, där man måste väga olika risker mot varandra, är centrala även för de långsiktiga planerna. Det finns alltid osäkerhetsfaktorer och ju längre tidshorisont man har, desto större tenderar de att bli. Men det öppnar även möjligheter.
– Ingen kan veta hur energisystemet kommer se ut om 20 år. För 20 år sedan hade ingen kunnat förutse att vårt viktigaste projekt just nu skulle vara att börja fånga in hundratusentals ton koldioxid om året från biobränslen och alltså skapa stora, negativa utsläpp. Längre fram ska vi göra samma sak vid anläggningarna där vi behandlar avfall, men frågan är vilka andra nyttor vi kommer kunna skapa i framtiden. Ska vi producera vätgas? Stötta elnätet? Exportera avfallsbehandlingstjänster? Vilka initiativ kan jag driva, som gör att vi får ut mer värde av just mina anläggningar under deras livstid?
Ett par veckor in i den nya rollen menar Oskar att det känns ännu roligare än han hade trott.
– Det är otroligt spännande att få göra det här i en tid då vi tänker utanför boxen. Vi levererar inte bara värme, kyla, el och avfallsbehandling – vi utvecklar ett helt energisystem och vi kan skapa ännu fler nyttor än idag. Men eftersom det är ett komplext system där allting hänger ihop så kommer varje ny pusselbit påverka de andra både tekniskt och affärsmässigt. Det lägger ett stort ansvar på mig att lyckas analysera hur, eftersom konsekvenserna kan vara både stora och långsiktiga, positiva och negativa.