Frågan om plastens miljö- och klimatpåverkan har fått stor uppmärksamhet under senare år. Att plast fyller en funktion i samhället, som att öka hållbarheten för livsmedel, är en positiv aspekt. Men plast har också negativ påverkan på miljön, som till exempel när plastavfall dumpas i naturen.
Region Stockholm har nyligen uppmärksammat ett annat problem med plast. Nämligen att förbränningen av plastavfall ger utsläpp av växthusgaser som påverkar klimatet. Projektet benämndes ”Sortera rätt lätt” och slutrapporten finns att ladda ner från Region Stockholms hemsida.
Syftet med arbetet har varit att kartlägga avfallshanteringen i Stockholms län, med fokus på kommunalt avfall som samlas in till materialåtervinning och klimatpåverkan från det avfall som felaktigt hamnar i soppåsen. I arbetet har man sammanställt data och information från olika källor. Bland annat baseras beräkningarna på plockanalyser som är gjorda i kommunerna.
Analysen visar att mängden restavfall (hushållens soppåsar) som lämnas till förbränning är i genomsnitt 172 kilogram per person och år. Av restavfallet från hushållen beräknas 64 procent vara felsorterat.
Region Stockholm konstaterar att insamlingen till materialåtervinning har ökat, men att boende i Stockholms län trots detta slänger i genomsnitt 17 kilogram plast per person och år i soppåsen. Det är dubbelt så mycket som den mängd som lämnas till materialåtervinning.
När man ser dessa data blir det tydligt att problemet med avfall som sorteras fel är omfattande. Det är ett slöseri med resurser som vi var och en faktiskt har möjlighet att göra någonting åt.
Under 2020 genererade förbränningen av restavfall från länet 66 kilogram fossil koldioxid per person. Utsläppen från plast som förbränns i stället för att materialåtervinnas har beräknats till 36 kilogram fossil koldioxid per person och år.
Detta visar att problemet med restavfall som lämnas till förbränning inte bara är en resursfråga, det är också en del av klimatproblemet. Det är nog inte många ute i samhället som gör den kopplingen, det vill säga, att skräpet som man kastar i soppåsen bidrar till den globala uppvärmningen. Om denna kunskap var mer spridd kanske också folk skulle bli mer motiverade till att sortera sina sopor.
Det överliggande budskapet i rapporten är att avfallshanteringen i länet har brister som i mångt och mycket invånarna själva har rådighet att åtgärda. För att komma till rätta med problemet måste insatser riktas mot att minska både mängden restavfall och mängden fossila material i avfallet.
Region Stockholm avslutar sin rapport med rekommendationen: I syfte att tydliggöra problemet för allmänheten bör det utvecklas metoder och rutiner för hur länets kommuner kan rapportera och kommunicera om utsläppen av växthusgaser från det restavfall som lämnas till förbränning. På så sätt blir det tydligt att hushållens avfallshantering är en del av klimatproblemet.
Min egen reflektion är att Region Stockholm med sin rapport belyser en aspekt som ofta glöms bort i debatten om klimatet. Det är många som vill bidra i klimatarbetet, och problematiken kring plast och avfallssortering är en konkret utmaning som vi alla i vår vardag kan hjälpas åt med att hantera.
Problembilden är nu etablerad, nästa steg är att omsätta rekommendationerna i rapporten i praktisk handling.
