1) CCS-tekniken är inte kostnadseffektiv
Jo, det är den faktiskt. Faktiskt mer kostnadseffektiv än många åtgärder som redan idag genomförs eller planeras för att minska CO2 utsläpp. Nackdelen med CCS, om man kan kalla det en nackdel, är att man snabbt kan komma åt väldigt mycket koldioxid. Då blir det en del pengar, men det är för att man också minskar stora mängder koldioxid. Vad det gäller bio-CCS där negativa utsläpp skapas är det faktiskt så att om man fick lika mycket betalt för att suga CO2 ur atmosfären som man får betala via koldioxidskatten för att släppa ut koldioxid skulle det vara lönsamt redan idag. En studie WSP gjort åt Stockholm Stad (https://start.stockholm/globalassets/start/om-stockholms-stad/utredningar-statistik-och-fakta/utredningar-och-rapporter/klimat-och-miljo/atgarder-for-minskad-klimatpaverkan-kostnadseffektivitet-och-synergieffekter-180307.pdf) visade att bio-CCS är ca 16 gånger mer kostnadseffektivt sätt att minska koldioxidutsläpp än att sätta solceller på tak till kommunala byggnader. Vi i den nordiska länderna har extremt bra förutsättningar för att implementera CCS både för att minska fossila utsläpp och för att skapa kolsänkor (eller minusutsläpp) genom bio-CCS.
2) En akut kris kräver akuta lösningar
Det håller jag med om, och den teknik för bio-CCS som vi satsar på fungerar idag, inte ”i en avlägsen framtid”. Vi kör den redan i vår forskningsanläggning i Värtan och rent tekniskt så bedömer vi att vi kan ha en fullskalig anläggning på plats och i drift under 2025. För oss handlar det inte om en avlägsen framtid, utan vi kan om samhället vill. Anläggningen vi projekterar skulle kunna ta bort koldioxid från atmosfären motsvarande 800 000 ton CO2 per år. Som jämförelse stod inrikesflyget innan covid-19 för ca 500 000 ton CO2 per år. Vi pratar alltså om att vi redan 2025 kan börja suga bort utsläpp motsvarande hela inrikesflyget och mer därtill, åter igen redan år 2025. Norge har avskilt och lagrat koldioxid sedan år 1995 så tekniken finns och är beprövad. Den teknik just vi vill använda vid Värtaverket för att fånga in koldioxid har använts sedan mitten av 1900 talet, bland annat fyra anläggningar under 40 år vid gasverket i Hjorthagen.
3) CCS rättfärdigar ”business as usual”
CCS på fossila utsläpp höjer kostnaden för de produkter som produceras. Förutom att utsläpp faktiskt minskas leder en ökad kostnad till ökat incitament att byta till andra produkter, varor, tjänster och sätt att producera. Bio-CCS i syfte att suga koldioxid från atmosfären har en helt annan funktion i klimatarbetet. Det är helt enkelt så att vissa sektorer saknar reella sätt att minska sina utsläpp och därför uppstår ett behov av att motverka dessa. Med andra ord: det bio-CCS erbjuder samhället är möjligheten att motverka de utsläpp vi av olika anledningar inte kommer åt att minska. En statlig utredning som presenterades i våras (SOU 2020:4) visade det tydligt och rapporterna från FNs klimatpanel IPCC kommer till liknande slutsatser. Faktiskt så pekar IPCC tydligt på att mer ambitiösa klimatmål är beroende av att vi tillämpar CCS-teknik.
Globalt finns flera sätt att suga koldioxid från atmosfären. Det diskuteras även teknik för att fånga koldioxid direkt från atmosfären. Där är koncentrationen förhoppningsvis inte över 0.045% (450 ppm) i framtiden. Det fotosyntesen tillsammans med vårt kraftvärmeverk gör är att koncentrera denna koldioxid ca 400 gånger till 18%, vilket gör infångningen mycket enklare. Trädplantering, återvätning och andra metoder kommer också att behövas för att motverka den globala uppvärmningen. Det är inte en sak som behöver komma på plats utan många åtgärder som behöver implementeras samtidigt. Det kommer se olika ut på olika ställen i världen beroende på de lokala förutsättningarna. Men att skrota en teknik som är mogen och som kan bidra med massiva minusutsläpp framstår som direkt kontraproduktivt. Forskare vid Chalmers har åtskilliga gånger redovisat att vi i Sverige vid våra pappers- och massabruk samt i energisektorn har en möjlighet att skapa mer än 20 000 000 ton bio-CCS per år vid befintliga anläggningar. Om det blev av skulle det innebära att Sverige börjar suga 40 gånger mer koldioxid från atmosfären än vad inrikesflyget släppte ut innan Covid-19.
Fabian Levihn, TeknDr
Chef Forskning och Utveckling, Stockholm Exergi
Forskare inom Industriell Ekonomi och Organisation vid Kungliga Tekniska Högskolan – KTH
Läs Pär Holmgrens debattartikel här.
