Stockholm Exergi, som förser Stockholmsregionen med värme och el, presenterar idag siffror som visar en stor potential att minska koldioxidutsläppen från avfallshanteringen, genom förändringar i plastens värdekedja och ökad sortering. Stockholmarnas avfall ger varje år upphov till 325 000 ton koldioxid och källan till dessa utsläpp är olika plastprodukter som borde materialåtervinnas istället. Ett tydligt exempel är plastförpackningar. De står för 60 procent av de koldioxidutsläpp som kommer från behandlingen av hushållsavfall. Om dessa förpackningar istället kan sorteras ut skulle de årliga utsläppen minska med 105 000 ton koldioxid i ett slag. Helt utan plast i avfallet kan Stockholms koldioxidutsläpp minska med motsvarande ett halvt års vägtrafik. För detta krävs gemensamma insatser och politiska beslut.
Klimatomställningen kräver att vi vänder på alla stenar. Fokus ligger ofta på trafik och fossila bränslen men vi vill peka på ytterligare ett område: plasten i avfallet. Plast som slängs istället för att materialåtervinnas ger upphov till 325 000 ton koldioxidutsläpp årligen, när avfall från Stockholms hushåll och företag räknas samman. Om plasten hanterades mer ansvarsfullt genom hela värdekedjan skulle dessa koldioxidutsläpp kunna undvikas. För att lyckas krävs både gemensamma insatser – att vi som bor lever och verkar i Stockholm tar ansvar – och politiska beslut.
Stockholm Exergi tar varje år emot 900 000 ton avfall för förbränning. Vår avfallsbehandling är den sista länken i en lång kedja som börjar när en produkt tillverkas. Energin i avfallet tar vi tillvara i form av el och värme som distribueras till våra kunder – mer än 800 000 stockholmare och hundratals sjukhus, datahallar och andra privata och offentliga verksamheter. Det är ett bra och effektivt nyttjande av resurser. Vårt mål är att vara klimatpositiva 2025 och bidra till att Stockholm blir världens första klimatpositiva huvudstad. En stor utmaning på väg mot det målet är plasten i det avfall vi hanterar åt offentliga och privata avfallsbolag.
Varje plastförpackning som sorteras fel och hamnar i det restavfall som förbränns istället för att materialåtervinnas är ett misslyckande. Det är ett misslyckande för tillverkaren, för butiken, för konsumenten, för återvinnaren, för avfallsbolaget och för oss som fjärrvärmeföretag. Det ger onödiga koldioxidutsläpp i våra anläggningar och innebär att man destruerar material som hade kunnat användas till annat. Men det leder också till att fjärrvärmen får stå som ansvarig för koldioxidutsläpp som hade kunnat undvikas tidigare i kedjan, och till miljönyckeltal som i slutändan får bäras av våra fjärrvärmekunder bland hushåll, företag och välfärdsverksamheter i Stockholm.
Kunskap är avgörande för omställning. Därför håller vi koll på var plasten kommer ifrån och hur stora mängder det handlar om. Efter att ha genomfört plockanalyser under året har vi dagsaktuella fakta kring avfallets innehåll år 2020, och vilka koldioxidutsläpp det ger upphov till. Ser vi bara på hushållsavfallet uppgår utsläppen till 175 000 ton koldioxid per år.
Plastförpackningar och plast i pappersförpackningar som aldrig borde nå förbränningsstadiet står för 60 procent av dessa utsläpp. Om dessa förpackningar hade sorterats och återvunnits hade utsläppen minskat med hela 105 000 ton koldioxid per år.
Det är enkelt att säga ”alla ska sortera rätt”. Men det är ofta svårt att göra rätt, både för enskild individ och för företag. Därför måste aktörer i hela kedjan dela på ansvaret och jobba bättre i alla led för att komma åt plasten i avfallet. Det kan vi göra genom:
- Förpackningar och produkter ska tillverkas av återvinningsbara material. Här sker redan en snabb utveckling inom exempelvis livsmedelsindustrin. Tittar man i kylskåpet så är många förpackningar idag gjorda av återvinningsbara material som är enkla att separera och tydligt markerade för återvinning. Den utvecklingen behöver fortsätta och ske även inom andra branscher.
- Förpackningar och produkter ska vara tydligt markerade för sortering så att det blir enkelt för konsumenten. Privatpersoner ska inte behöva gissa om ett material ska sorteras som plast, papper eller metall. Här behöver tillverkningsindustrier få skarpare krav på att märka upp hur varje produkt eller förpackning ska återvinnas.
- Bättre sortering i hushåll och verksamheter så att plast inte hamnar i avfallet. Ett av Stockholms stads mål i miljöprogrammet för 2020-2023 är ”ökad recirkulation av materiella resurser”. För att nå målet behöver man ta bort trösklar och styra tydligare. För restauranger och storkök blir det från och med 2021 obligatoriskt att återvinna biologiskt avfall. Ett liknande obligatorium borde införas för plast.
- Eftersortering innan förbränning. Här har både avfallsbolag och fjärrvärmeföretag en roll att spela. Idag finns, trots källsortering, cirka 18 viktprocent plast kvar i det avfall som hämtas upp och körs till kraftvärmeverken. Därför behövs även s.k. eftersortering. Vid Bristaverket i Sigtuna har vi, tillsammans med avfallsbolaget SÖRAB, inlett provdrift av en toppmodern sorteringsanläggning som plockar ut matavfall, plast och metall ur avfallet innan förbränning. Anläggningen har fått stöd av Naturvårdsverket via Klimatklivet. En liknande anläggning planeras vid Högdalenverket av Stockholm Vatten och Avfall. Denna eftersortering kommer årligen att skilja ut tiotusentals ton plast för återvinning istället för förbränning.
Flera av de förändringar som behövs förutsätter ett politiskt ansvarstagande. Vi uppmanar politikerna att rikta styrmedel mot alla i värdekedjan som har rådighet att minska plastinnehållet. Incitament behöver skapas så att rätt part i kedjan får ansvaret för de material som kommer ut på marknaden, för de utsläpp de ger upphov till och därmed för kostnaden för dessa. Detta kräver också en förändring av klimatredovisningen.
Utsläppen uppstår i våra förbränningsanläggningar och kommer därför alltid att redovisas av oss. De utgör dessutom våra enda kvarvarande fossila utsläpp. Om vi återvinner energin från förbränningen kommer avfallsbehandlingens utsläpp att landa i knät hos våra fjärrvärmekunder enligt de principer för klimatredovisning som gäller idag. Härigenom har fjärrvärmens sista utsläpp kommit att bli ett energiproblem. Men uppvärmningens klimatpåverkan är egentligen ett avfallsproblem. Faktum är att våra utsläpp endast i mycket begränsad omfattning påverkas av om det används mer eller mindre fjärrvärme. Utsläppen är dock helt beroende av hur väl samhället lyckas sortera avfallet, särskilt plasten, för ökad materialåtervinning. Vi behöver därför införa en redovisningsmodell som bättre kopplar ansvar och rådighet till de fossila utsläpp som i slutänden uppstår på grund av avfallet.
För att skicka en tydlig signal kring rådighet i avfallskedjan börjar Stockholm Exergi från och med 2020 redovisa varje enskild avfallslämnares klimatpåverkan. Avfallslämnaren får alltså siffror på den mängd koldioxid som dennes avfall gett upphov till. Med denna information som grund kan avfalls- och återvinningsbolagen ställa upp mål för hur klimatpåverkan ska minska.
Vi ser nu fram emot att under 2021 inviga den eftersorteringsanläggning som vi byggt tillsammans med SÖRAB invid Bristaverket. Där kommer merparten av restavfallets plastinnehåll kunna sorteras ut innan förbränning, och leda till en markant minskning av koldioxidutsläppen per ton avfall.
Vi vill ta vårt ansvar, men vi klarar det inte själva. Nu uppmanar vi producenter, privatpersoner, avfallsbolag och inte minst politiker att ta ansvar för att minska plastinnehållet i avfallet i de delar av kedjan som de kan påverka. För detta krävs god kunskap, rättvisande miljönyckeltal och effektiva styrmedel. Tillsammans har vi en potential att minska koldioxidutsläppen från plast i Stockholmsregionens avfall motsvarande hälften av koldioxidutsläppen från Stockholms vägtrafik.
Anders Egelrud, vd Stockholm Exergi
